


Barnet och familjen. Här finns mer information om habiliteringschefernas kvalitetsdagar 31 maj-1 juni 2012: www.kvalitetsdagar.se
”Föräldrastöd inom barn och ungdomshabiliteringen”. Rapporten finns att hämta på www.habiliteringschefer.se
Fler artiklar om habilitering.
Habiliteringschefernas konferens i Umeå i maj kan bli startskott för nya satsningar på föräldrastöd runt om i landet.
Stöd till föräldrar står nämligen i fokus när Föreningen Sveriges habiliteringschefer anordnar kvalitetsdagar.
- Familjen är basen i tillvaron och därför känns det oerhört bra att vi har detta tema, säger Lena Dahlman, ordförande för habiliteringschefernas förening.
Det är tre år sedan föreningen senast bjöd in till kvalitetsdagar om barn- och ungdomshabilitering och förväntningarna är höga om att mycket nytt ska presenteras.
Kvalitetsdagarna äger denna gång rum i Umeå den 31 maj-1 juni och väntas locka minst 350 personer, främst medarbetare inom habiliteringar runt om i landet.
De här dagarna är till för att landets alla habiliteringar ska utbyta erfarenheter och inspirera varandra att förbättra vården.
- Det är jätteviktigt att vi träffas, sprider kunskap och knyter kontakter. Det ger oss massor av energi och entusiasm, säger Lena Dahlman som även är handikappchef inom Västmanlands läns landsting.
Vilka är då de viktigaste utvecklingstrenderna inom habiliteringen? I år hamnar föräldrastödet och familjens situation högst upp på agendan.
- Föräldrastöd är oerhört viktigt och ett område som vi kan utveckla mycket mer. Barnet är alltid i fokus men vi måste även tänka på de som finns där runt barnet. Föräldrarna är viktigast och de måste klara de problem som barnets funktionsnedsättning innebär. Det är viktigt att vi stöttar i flera dimensioner.
En expert på detta är forskaren Malin Broberg, som på kvalitetsdagarna medverkar med en föreläsning som ska ge svar på frågan "Finns det möjlighet att vara en familj som andra när man har ett barn med funktionsnedsättning?"
Hur ska habiliteringarna bli bättre på föräldrastöd? Besked finns bland annat i den rapport som föreningen sammanställde redan 2010. Där finns rekommendationer för hur man ger bästa möjliga föräldrastöd.
Rapporten siktar på att ge familjerna bättre livskvalitet och förebygga psykisk ohälsa hos barnen. Och för att klara det krävs olika typer av föräldrastöd utifrån familjernas behov. Rapporten heter ”Föräldrastöd inom barn och ungdomshabiliteringen” och finns på webbsajten www.habiliteringschefer.se
Hur kan habiliteringarna gå vidare med att förbättra föräldrastödet?
- Man ska följa det som rekommenderas av forskningen och som beskrivs i vår rapport, men det tar tid att få in detta i arbetssättet, säger Lena Dahlman.
- Det är viktigt för oss i föreningens styrelse att se hur vi kan hjälpa de lokala habiliteringarna. Därför är en nationell konferens viktig så att man får höra hur man har gjort i praktiken på andra håll.
Finns ekonomiska resurser att satsa på bättre föräldrastöd?
Lena Dahlman ger ett diplomatiskt svar:
- Det känns som att många landsting är tyngda av ekonomiska problem, samtidigt som jag vet att man har en hög ambition för kvaliteten. Jag tror att man är beredda att utveckla föräldrastödet, men allt kan inte göras precis som man vill eller så mycket som man vill.
Just nu drabbas väl även habiliteringar av ekonomiska neddragningar?
- I vissa landsting är det så, men det varierar. På de flesta håll gör man generella reduceringar med ett visst antal miljoner och då brukar man inte låta habiliteringarna slippa undan.
Att spara inom habilitering gynnar dock inte ekonomin på sikt, enligt Lena Dahlman:
- Det är synd att man inte ser att det i förlängningen blir dyrare för vården. Det är oerhört viktigt att man gör rätt i början, för att medverka till ett självständigt liv. Den frågan är tyvärr svår att få upp på agendan, utan debatten handlar mer om hjärtinfarkter och akutsjukvård.
- Vi hoppas att ekonomin ska vända till det bättre snart och så att habiliteringarna kan häv da sig bättre. Men om ekonomin fortsätter att försämras blir det bekymmersamt och då kan detta bli en fråga för oss i föreningen att ta upp nationellt.
Vilket råd vill du ge föräldrar som vill få bästa möjliga stöd av habiliteringen?
- Familjerna har väldigt olika behov och därför är det viktigt att man för fram vad man vill ha hjälp med. Vi kanske inte kan erbjuda hjälp med allt men vi kan alltid lotsa vidare eller beskriva vilket stöd man kan få. Det är inte lätt att vara förälder och man glömmer ofta bort sig själv. Därför är det viktigt att ställa frågor om vilken hjälp som finns och berätta vad man har behov av.
- Alla habiliteringar har föräldrastöd individuellt och i grupper. Det finns även grupper för att träffa andra i samma situation. Vidare finns grupper för syskon och för mor- och farföräldrar som kan vara till stöd.
- Vi som arbetar på habiliteringarna har också ett ansvar för att familjerna ska få bästa stödet och vi måste se till hela familjens situation, säger Lena Dahlman.
Att många personer har BÅDE en funktionsnedsättning och andra sjukdomar är en annan aktuell fråga för landets habiliteringschefer.
Problemet är att vården kan ha svårt att se att man även behöver annan hjälp än just den som gäller funktionsnedsättningen.
- Det är viktigt att personer med funktionsnedsättningar får tillgång till exempelvis specialistpsykiatri när man har behov av det. Tyvärr är det vanligt att man tänker i stuprör, så att man inte får rätt hjälp med alla sjukdomar, säger Lena Dahlman.
- Vi vet att personer med funktionsnedsättningar har ökad risk för psykiatriska problem, men detta är vi inom habiliteringen inte specialister på utan där behöver vi utveckla en bättre samverkan.
- Vi på habiliteringarna måste ha ögonen på detta och måste få andra delar av vården att inse att det är så här, att man har samma behov av specialistvård som alla andra även om man har en funktionsnedsättning. Den som har en funktionsnedsättning är inte befriad från att ha andra sjukdomar och då måste de ha rätt till samma specialistvård som alla andra, säger Lena Dahlman.

Kommentarer
Tänk långsiktigt! Vi föräldrar lever inte för evigt även om det verkar så med tanke på vårt ansvar, både direkt och indirekt för våra vuxna barn. Samordning och inskolning av assistans, byte av assistansbolag, kontakt för habilitering, planering före och efter (ortopediska) operationer, byte av bostad, byte av daglig verksamhet, samboende med kärleken, o s v är alla delar i ett liv för en vuxen person med funktionsnedsättning(ar). Och som alla som är inne i föräldrabranschen vet, tar en flytt minst fyra år... Plus att täta kontakter med god man tillkommer om man inte helt sonika blir det själv. Jakt efter specialistläkare för andra åkommor än de fysiskt funktionsnedsättande som diabetes, epilepsi, synskador, allergier, nutritionssvårigheter etc.
I dagsläget är vi föräldrar tvångsmässigt engagerade samordnare och projektledare för ovanstående trots att både vi och våra barn önskar frigörelse från föräldrainflytandet och bara vara vuxna människor. Och vad vet en vårdcentral om alla behov? Apropå att man anser att en allmänläkare inom primärvården skall leda exempelvis arbetet med en individuell plan, remisshantering etc. Det blir ytterligare en kontakt för föräldern att hålla i! Vad gör habiliteringsläkaren på vuxenhab?
Skriv ny kommentar